livetanni

I dag kom en av mina vänner in till stan. Kul! Vi käkade kinamat och shoppade lite och umgicks bara. Jag fick ett försenat påskägg med Lasse Åberg motiv. Det var Jätte fint. I dag e det valborg det är en av de dagar då många super sig redlöst berusade och vaknar upp på något ställe som dom absolut inte vill vakna upp på- Jag nöjer mig med Freeway cola och chokladpudding och så ska jag se på tv när lundenasarna sjunger in våren.

 Mitt påskägg
,
Jag har haft en bra dag,ätit gott och umgåtts med min fina vän, Så jag kan vara nöjd och glad. Och det är jag men när jag satt på bussen och tankarna virvlade runt i min skalle kom tankarna och det kändes som ett ting i bröstet. Jag tänkte på min mamma och på min fina  vän som har gått bort. Det gör så ont när det kommer ett sånt sting eller vad man nu ska kalla det. Det kommer lite då och då. Men som sagt det tar väl lång tid innan allt är bra och jag kommer att uppleva många sådana stunder trots att jag har haft bra dagar. Men det kommer så plötsligt och det gör så ont. Nu har jag tittat på nån film tror det var någon av ensam hemma filmerna och jag kan inte låta bli att skratta åt dom klantiga inbrottstjuvarna. Nu e det fika tajm!

I dag har jag och mina systrar varit och avslutat min mammas konto. Så nu e det definitivt det var det sista som visade att min mamma hade levat.Det var tungt och det hade varit bättre om min mor hade varit i livet än att få pengarna. Nu var det inte så mycket vi fick dela på men det hjälpte till i min vardag i alla fall. Nu har jag bara några foton och andra minnessaker som e från min mamma det har inget värde för någon annan men för mig är har det ett stort personligt värde.Tänk nu är en människas liv totalt ut raderat, känns hemskt. Men trots allt går livet vidare även om man känner sorgliga tankar både för min mor och för min nära vän som jag också har förlorat. Livet är inte alltid rättvist.

I kväll tänder jag ett ljus för min kära vän som har gått bort..Du var en underbar vän och ditt hjärtliga skratt kunde få vem som helst att le. Du är något så oerhört saknad. Och det gör så jävla ont att veta att du aldrig mer kommer skicka sms eller ringa till min telefon och få höra din röst. Jag hoppas att du har fått frid och ro i själen. Vila i frid min älskade finaste vän och sov gott. Många kramar Anni

I dag var jag hos optikern för att kolla min syn den har ju blivit sämre och sämre. Och jag mötes inte av några uppmuntrande besked. Min syn var så dålig att det inte var lönt att få glasögon ens, ett par läsglasögon kunde hjälpa minimalt.Han sa att min syn inte blir bättre om min diabetes inte blir bättre. Och hur fan detta nu ska gå till vet inte jag. För min diabetes medicin hjälper minimalt och det finns ingen annan medicin som jag kan få. Får jag en annan diabetesmedicin så påverkar den mina levervärden som redan är dåliga till att bli sämre och det verkar ju inte optimalt. Känns som om man sitter i en jäkla rävsax.  Men som det är nu kan jag ju inte ha det jag ser ju inte när folk skickar sms till migoch jag ser inte att läsa i tidningarna mer än rubrikerna och hur kul är det.


I går var jag hos tandläkaren. Var skitnervös innan jag gick dit. Jag fantiserade om utdragna visdomständer och en massa hål. Men jag kunde glatt gå där ifrån trots att jag hade ett minimalt hål. Och då har jag inte haft hål i tänderna på 18år. Tycker jag e strongt.

Nu försöker jag titta på äntligen hemma och försöker bota huvudvärken.

Det är nu drygt ett halvår sedan min mor gick bort. Det är tungt och sorgligt. För jag tyckte hon hade mer att ge i livet. Hon var den som piggade upp mig under alla besök när jag låg på piva. Hennes små påsar med godis, chokladtomtar eller chokladkaniner. Det var så roligt när hon kom med de små påsarna för man visste aldrig vad där skulle vara i och man kände sig som ett litet barn som får lördagsgodis.Givetvis fick jag saker av min pappa också och det var lika kul men det är just det här jag minns bland många minnen av min mor. Tiden går och det är väl meningen att sorgen ska blekna men jag känner sorg och blir ledsen då och då. Det går inte en vecka utan jag gråter och minnen av min mor poppar upp. Det som är konstigt är att vi inom familjen inte har talat om hur vi känner eller pratat om sorgen. Det kan hända att vi känner olika men varför pratar vi inte om den? Varför vill man inte prata om det som är jobbigt, det borde ju bli lättare att prata om. Jag tror inte det har med tiden att göra utan jag tror att man inte känner sig bekväm i att samtala om sorg. Men vi inom familjen brukar kunna prata om det mesta men ingen nämner hur dom känner. Ibland undrar jag om det bara är jag som saknar min mamma. Jag tror inte sorgen går de andra obemärkt förbi utan de sörjer väl också men på sitt sätt. Det hade varit lättare om vi hade minns tillbaka hur våran mor var och pratat om det. Nu e de snart påsk, ännu en högtid utan min mor.Den ska vi fira hos min syster för hon fyller år dagarna innan och glädjen att fira min syster får vi inte ta ifrån henne. Men det är tungt att min mor inte är med för hon brukar alltid ha någon syn punkt på något och skratta sitt hjärtliga skratt.Jag tittar ofta på fotot av min mor då hon var ung och jag försöker minnas hur det har varit under min uppväxt.Det gör så ont i bröstet och jag blir så ledsen när jag ser fotot eller andra foton.Det må hända att sorgen bleknar men smärtan finns kvar. Hur ska jag göra för att få reda på vad mina andra familjemedlemmar tycker och tänker Det är väl bara att fråga dom tänker ni men så enkelt är det inte. För när man frågar dom byts samtalämne och det jag ville ha reda på viftas bort. Sen är ju inte allt klart efter min mor, Konton ska avslutas och räkningar ska betalas men det finns ett visst motstånd som gör att vi inte kan få avsluta och lägga det bakom oss. Det är en sorglig själ som förstör för oss andra
Dom säger sorgen läker alla sår men jag vet inte det.

I går var jag och gjorde att arbets ekg. Fick cykla uppkopplad till en hjärtövervakare och så tog dom blodtrycket var 5 min typ.Det gick bra att cykla , trodde jag skulle drypa av svett och vara helt slut men jag orkade cykla tiden 10 min och det enda som var jobbigt var att det blev tyngre i benen när man fick mjölksyra i dem. Får dock veta svaret om någon vecka men jag tror inte det blir något problem. Jag får se tiden ann helt enkelt.

I går kväll hade jag ett rent hälvete utav smärta min smärttröskel var starkt överskriden. Detta berodde på att jag åt lite potatissallad och kassler till middag. Och i potatissalladen fanns det givetvis mjölk och jag är laktosintolerant men brukar klara av liten mängd laktos. Men denna gången gick det inte. Jag fick sådana smärtor i hela magen och ut i ryggen. Jag kunde inte ligga,sitta eller stå för det värker utav bara fan. Till sist fick jag ta smärtstillande för att bli av med smärtorna. Visst e det dumt att äta något som man inte tål men ibland har jag inte råd att köpa de dyrare alternativen som är laktosfria produkter så då blir det till att chansa och igår funkade inte detta. I dag medför det att jag är trött och slö och knappt vågar äta något.

Så nu blir det vila framför dumburken!

I dag har jag inte gjort något vettigt utan bara legat på soffan och sovit. Jag e så uttråkad att ingenting blir roligt Snacka om tristess När jag inte har något och göra blir jag uttråkad och flyr då till sängen och kan ligga där under täcket och bara slappa.Något som gör mig så arg är att jag har fått sämre syn och måste gå till optikern för detta har kommit relativt hastigt så det kanske beror på min diabetes och detta medför att jag inte ser bra. Men jag har inte råd med glasögon och någon hjälp lär jag väl inte få. Hjälpen brukar ju lysa med sin frånvaro. Nu väntar jag på att sockerkakan ska bli färdig. För godissugen är jag. Så jag får hoppas att den blir god.

Idag har jag låtit både kropp och knopp aktivera sig. Knoppen fick sin dos genom keramikkursen. Min skål och en liten ängel var klara och laserade så nu kunde jag ta hem dem. Kul! Sen fick jag som vanligt en snilleblixt och det utmynnade sig i att jag gick hem 4km medans snön sakta singlade ner på marken. Och en sak som slog mig var att vad dåliga villaägarna är på att skotta utanför deras hus, rena is banan.

 Keramikskål och ängel

I lördags firade jag min födelsedag med vänner och familjen, Jag hade det trevlig och fick många jätte fina presenter. Jag blev riktigt glad och tyckte det var roligt att så många kunde komma.

 Fina presenter

Nu ska jag titta på tv. Tjao!!!

I dag är det ingen vanlig dag utan i dag är det min födelsedag. Tänka sig att jag fyller 40 år. Nu e jag medelålders, tantvarning. Dagen har börjat bra med tidig väckning av pappa som var först ut och gratulera sen ringde en kompis och hon sjöng för mig. Sen kom mitt boendestöd med en lyx landgång som jag hade till lunch, gissa om den var god. Sen kom min sjuksköterska med en jätte fin ros och en ljuslyckta. Sen har jag varit i gång och bakat kanel och äpplesockerkaka, citronkaka och chokladbollar. Hat också förberett så mycket jag kan inför kalaset i morgon. Boendestödet och jag skulle ha ut köksbordet från köket till vardagsrummet, hur vi än gjorde fick vi inte ut det- Utan vi fick lyfta bort köksdörren och vilka problem vi hade att få tillbaka dörren. Men skam den som ger sig.

 kakkalas

 Fin ros

Nu ska jag ta en välbehövlig rast.

I dag har jag haft fullt upp först träffa kp och sedan boendestöd. Jag och min kp mumsade på rabarbermuffins och  kanelbullar. Jag fick fina tulpaner av mitt boendestöd. Dom var jätte fina problemet är att jag har inga vaser utan fick sätta dem i en bringare, inte det snyggaste men funktionellt

 Tulpaner


I går satte jag blommor på minneslunden och tände ljus. I går skulle min mor fyllt 70 år. Det känns tufft och tungt att hon inte finns med oss. Men jag hoppas hon hade en trevlig dag som ängel. Grattis mamma jag saknar dig något så oerhört mycket. Jag hade velat ha dig i livet fortfarande och vi skulle fira våra födelsedagar tillsammans. Jag brukar titta på fotot när du var ung , du ser så fin ut på det fotot.



De sista bilderna som togs på min mor. Fotot ner till vänster sitter hon i tomtensknä som är min systerdotter. Det var julen 2010. Min mamma skulle prompt ha en tomte även om ingen trodde på tomten så skulle där finnas en och dela ut julklapparna. Fotot nere till höger är tagit när hon var och hälsade på mig i min lägenhet Hässleholm. Den översta bilden är tagen hemma hos min stora syster på något kalas. Fast tårarna inte vill sluta och rinna på mina kinder, kämpar jag vidare men jag glömmer aldrig dig mamma och jag älskar dig nu och för alltid.

Så har man då varit lite duktig om jag själv får säga det. Har bakat kanelbullar. Vilka avnjuts med ett glas kall mjölk. Mums!

 Mums!

Nu e det tulpanernas tid. Tycker det är fint med tulpaner i olika färger också ger det lite hopp om ljusare tider att våren är på väg. Fast i dag har man inga vårkänslor när det är -15 grader. Andra blommor jag tycker om är bland annat rosor och jag fick i veckan som har gått jättefina rosor av min kontaktperson. Nu pryderdom mitt köksbord så fint. Nu e det inte många dagar kvar tills jag nollar, 40år. Det känns gammalt, medelålders,usch!!! Fast man är ju inte äldre än man gör sig. Får se siffrorna som just bara en siffra. Det bästa e att jag inte börjar bli gråhårig eller har så där mycket rynkor så jag får väl njuta lite av ungdomens kraft innan man saggar ihop.


 Rosor

Visst e dom fina?

Åter är en dag på att övergå i kväll och så småningom i natt. Dagen har varit en sådan dag då man bara slappar. Har varit trött både i kroppen och i knoppen alltså både själsligt och fysiskt. Har inte gjort något speciellt. Det blev en liten promenad till Lidl och givetvis inköp av cola. Tänk att man är så beroende av denna dryck, hemsk tanke.
 Pappas gullegris tusse


Nu blir det väl lite tv tittande. Väntar på gladiatorerna